1868 Entreprenören

Finkel, brännvin och det första spritkriget

Med nyvunna rikedomar på sprithandeln var steget till egen produktion inte långt. LO Smith hade under sitt liv lagt märke till de skadliga effekter som spriten hade. Smith var övertygad om att det var finkel som var den största boven och läste vad som fanns publicerat i ämnet. På så sätt lärde han sig snart också hur man skulle gå tillväga för att göra bättre sprit. Under en resa till Frankrike och Paris fick han nys om en firman Savalle som uppfunnit apparater där orena alkoholer kunde tas bort.

LO Smith bestämde sig för att undersöka hur farlig finkeln var. Experimenten gjordes till en början på djur och snart också på människor. Snart var han övertygad om hur farligt finkel var och bestämde sig för att konkurrera med de destillatörer som fanns i Sverige.

På exekutiv auktion köpte han den 30 april 1868 en konkursad fotogenfabrik på ön Reymersholme i Stockholm. Snart fanns 1 000 plåtkärl för brännvinstransport och 24 kolfilterapparater på plats i fabriken. Den befintliga destilleringsapparaten med plats för 11 000 liter fotogen byggdes om för rening av brännvin.

När allt fanns på plats organiserade LO Smith en kampanj för att krossa sina konkurrenter genom att föreslå en revision av den rådande spritförsäljningslagen. Han bearbetade riksdagsmän och visade fördelarna med att avskaffa utskänkningsbolagen och indragning av försäljningsavgifter till statskassan. Smith tyckte det var galet att kommunerna hade vinstintresse i superiet.
År 1871 upphävde riksdagens städers rätt att överlåta handeln med brännvin till bolagen och tillverkningslagen mjukades upp. Det såg ljust ut för Smith.
Men Stockholms stad saknade dock alltjämt ett kommunalt utskänkningsbolag. Hösten 1876 fick infordrade stadsfullmäktige anbud på ensamrätten till fem års spritutskänkning i staden.
LO Smith och hans företag Win- & Sprituosa AB erbjöd staden en halv miljon i skatt årligen. Av någon oförklarlig anledning nobbades hans anbud och istället fick Stockholms Utskänknings AB tillstånden. Smith nobbades också som leverantör av spritleveranser och Stockholms Utskänkning gavs monopol. Smiths bolag hotades snart av ekonomiska bekymmer och när företaget med monopol nekade affärer med honom var det upplagt för krig.

Den 12 september 1877 öppnade Smith egen butik vid fabriken i Reymersholme. Det kunde han göra eftersom den centralt belägna ön då hörde till Brännkyrka kommun och inte till Stockholms kommun.
För att underlätta försäljningen hade Smith skaffat ett flertal båtar som i 20-minuterstrafik fraktade människor till ön från olika delar av huvudstaden. Båtarna gjorde succé och snart berättade Smith att butiken hade 25 000 besökare per dag. Smith anordnade också vinauktioner på ön. Totalt såldes mer än en miljon vinbuteljer på Reymersholme under perioden. Givetvis innebar detta att Stockholm stads försäljning minskade drastiskt även om Smith faktiskt fortfarande hade ekonomiska bekymmer.

För att en gång för alla få slut på konkurrensen började han återigen forska i skadligheten i den sämre spritens finkel. Han anordnade och betalade en alkoholkongress i Paris, 1878 och bjöd in vetenskapsmän från hela världen. Till och med omkostnaderna för de svenska representanterna betalades av Smith. I slutet av kongressen beslutades att alla ”regeringar ska uppmanas att vidta alla åtgärder för att brännvin ska renas så mycket som möjligt”. Med mötesprotokoll i hand uppvaktade Smith flera riksdagsmän och fick dem att motionera i båda kamrarna. Dessvärre var intresset svalt. Förslaget fick avslag och kriget fortsatte.

Istället kom kriget att avslutas 1880 då andra ägare i Smiths bolag försökte kuppa bort honom från företaget. Smith själv var utomlands på grund av hälsoskäl och kuppmakarna såg möjlighet att upplösa företaget då han var borta. Man följde reglerna och annonserade i tidningarna om en extrainsatt bolagsstämma. Tanken var att sälja bolaget för en billig peng som kuppmakarna skulle betala och sedan starta ett nytt företag utan LO Smith.
Smith fick dock ryktesvägen höra om planerna och förklädd återvände han till Stockholm. När den bolagsstämman startade dundrade LO Smith in på gården i häst och vagn. Han slog upp dörrarna där mötet hölls och skällde ut kuppmakarna. Mötet slutade med att Smith köptes ut och erhöll 1 200 000 kronor för sina aktier.
Det första spritkriget var därmed slut och ett nytt bolag tog över affärerna på Reymersholme. Lo Smith fortsatte sin avbrutna semester och gav sig av mot Venedig. Allt var enligt plan, äntligen hade han blivit av med Reymersholme och på fickan fanns kapital att starta världens största spritfabrik.