Tidsperiod: 1886

Smiths många affärer: från järnvägar till storjordbruk

L.O. Smith har gått till historien som Brännvinskungen. Ändå var inte sprit det enda han ägnade sig åt. Strategiskt byggde L.O. Smith upp en rad kringliggande verksamheter: allt från storjordbruk till stenhuggerier.

Brännvinet var navet i affärsimperiet. Men L.O. Smith var en mångsidig entreprenör som strävade efter att koppla ihop olika näringar. Bland annat satsade han på transporter med sjöfart och investerade i järnvägar och annan infrastruktur. Smiths stora spritfabrik i Karlshamn blev ett viktigt incitament för honom att bygga Västra Blekinge Järnväg mellan Karlshamn och Sölvesborg som öppnades 1886.

Vykort Karlshamn. Järnvägsstationen år 1902. Med handskriven hälsning från en Elvira. Källa: Karlshamns museum.

Blev storbonde
L.O. Smith intresserade sig också för den mest klassiska av näringar: han blev tidigt storbonde. Under 1800-talet sågs det svenska jordbruket som en framtidsnäring, trots att allt fler människor fick sysselsättning i industrin. Visionen var att ett effektivare jordbruk skulle ge näringsrikare mat och föda städernas växande befolkning, men också tillfredsställa den stora efterfrågan på djurfoder. Dessutom var det lantbruket som stod för råvarorna till brännvinet i form av potatis och spannmål.

År 1866 förvärvade L.O. Smith säteriet Skälby gård i Breds socken mellan Enköping och Västerås. Det var ett storgods med flera fastigheter på sammanlagt cirka 2 800 hektar, framför allt god åkermark. I början av sin tid där lät Smith även anlägga ett bränneri på egendomen. Smith drev Skälby som storjordbruk fram till 1880.

Jordbruk i hemtrakterna
Därefter återvände Smith till hemtrakterna i Blekinge och började utveckla storjordbruket på Stilleryd gård strax väster om Karlshamn. Gården hade drivits av hans fosterfar, konsul Carl Smith. Efter dennes död övertogs driften av sonen Gustaf Smith, som dock omyndigförklarade sig själv på grund av sjukdom 1881 och lät L.O. Smith ta över rodret. Med Stilleryd som residens satte han genast igång med den utveckling som ledde fram till att den stora spritfabriken invigdes på västra kajen i Karlshamn år 1884. Fabriken var det stora övergripande projektet, men innebar också ett uppsving för sidoverksamheter.

Smith utvecklade Stilleryds gård, som han blev formell ägare till 1886. Han köpte till mer mark och införde också trädgårdskulturen genom att plantera 800 fruktträd på gården. Det blev grunden till en handelsträdgård som kom att drivas i omkring 60 år. L.O. Smith anlade dessutom en parkanläggning öster om huvudbyggnaden och anställde 1888 en erfaren trädgårdsmästare från Finland, Johan Erik Rundqvist. Smith var dock inte inblandad i den dagliga verksamheten utan jordbruket var utarrenderat och sköttes av en arrendator eller inspektor.

Stilleryds gård upplevde en blomstringstid under L.O. Smiths dagar. Som mest var cirka 300 personer sysselsatta där. Det var allt från rättare, pigor, kuskar och drängar till tunnbindare, kontorister, ingenjörer, maskinister, stenhuggare och arbetare. Många kom inflyttade från andra delar av Sverige, och till och med från Tyskland och Danmark.

En av de nya näringarna var tillverkning av fat för den nya spritfabriken. Idén kom från den unge ingenjör Axel Tengvall, som då reste med L.O. Smiths son i USA. Senare blev Axel Tengvall rekryterad som chef när spritfabriken under Otto Smiths ledning gjordes om till sockerbruk.

Stilleryd gård, Karlshamn. Källa: Karlshamns museum.

En storgård som försvann
Stilleryds gård övertogs 1898 av Axel Tengvall och hans familj som bodde där under några generationer. Framemot mitten av 1900-talet försämrades dock förutsättningarna för att driva lantbruk, samtidigt som dåvarande Asarums kommun pekade ut platsen som lämpad för att utveckla en storskalig hamnverksamhet. År 1965 köpte kommunen egendomen och det gamla Stilleryd med arvet från L.O. Smith omvandlades till en Sveriges största industrihamnar.

Stenbrytning i Blekinge
L.O. Smith såg också potentialen i stenbrytning. Han investerade i stenbrott både i Stilleryd och på närbelägna Sternö. Stenrättigheterna på Sternö ägdes från början av Olof Gummesson Berg. Smith köpte över dessa rättigheter på en konkursauktion och inledde brytning av storgatsten. Firmanamnet blev AB Karlshälls granitindustri. Ledningen för företaget överlät L.O. Smith ganska snart till sin son Carl Gustaf (Charley) Smith. Gatstensindustrin nådde sin höjdpunkt runt sekelskiftet 1900, men slogs ut av asfalt och cementbetong som introducerades på allvar under 1930-talet.

Graniten från Blekinge var mycket eftertraktad och flera kända byggnader runtom i världen är klädda med blocksten från Sternö Blåberg, till exempel pelarraden utmed Stockholms stadshus och fasaden på Empire State Building i New York. Det berömda blåberget ingick dock inte i L.O. Smiths firma, utan tillhörde Alfred Kofoed Fernström som även han byggde upp en storindustri på Sternö.

Idag bryts inte längre sten på Sternö. Efter sanering av markföroreningar planeras istället för bygget av hundratals nya bostäder i en attraktiv sjöstad på en plats som präglas av det historiska arvet från L.O. Smiths dagar.