Tidsperiod: 1865

Smith byggde brännvinsfabriker i det svenska potatisbältet

L.O. Smiths namn förknippas främst med brännvinsfabriken på Reimersholme i Stockholm, men under sina glansdagar byggde han upp och investerade i ett stort antal fabriker. Tyngdpunkten i Smiths brännvinsimperium låg i Sydsverige.

Den svenska brännvinsproduktionen hade sitt starkaste fäste i Skåne på 1800-talet. Den främsta råvaran var potatis och brännerierna låg tätt i potatisbältet på de sandiga markerna runt Listerlandet i Blekinge och vid Kristianstad i Skåne. Det var L.O. Smiths ursprungliga hemtrakter – han var född i Kiaby öster om Kristianstad.

Etablerade filial i Kristianstad
Det var också till den gamla residensstaden Kristianstad Smith sökte sig när han ville utvidga sina brännvinsaffärer på 1860-talet. År 1865 etablerade brännvinsbolaget L.O. Smith & Co. en filial där. Året därpå uppfördes en magasinsbyggnad vid kajen längs kanalen i sydöstra delen av kvarteret Vapenbrodern.

Smith blev den ledande brännvinshandlaren i södra Sverige bland annat genom sitt företag Win- och Spirituosa Aktiebolaget. Han var sugen på expansion och ny teknik och investerade 1876 i Karlshamn genom att köpa grosshandlaren Sven Hellerströms reningsverk, som med en tysk metod kunde rena spriten på varm väg. I affären ingick också receptet till vad som skulle bli den berömda flaggpunschen i Karlshamn.

Samma år lät L.O. Smith köpa en angränsande fastighet till sitt magasin i Kristianstad för att där uppföra ett brännvinsdestilleri. Möjligen hade verksamheten redan tidigare bedrivits på platsen, fast i enklare och mindre skala.

Känd arkitekt ritade fabriken
År 1877 levererade arkitekten Magnus Isæus i Stockholm ritningar till anläggningen. Bland annat ingick ett rejält torn, cirka 9 meter brett och 20 meter högt, med anslutande envåningsbyggnader på varje sida. Isæus var då i början av sin arkitektkarriär, men stod inför ett stort genombrott. Han hade medverkat som ansvarig arkitekt för de svenska avdelningarna på världsutställningarna i Wien 1873 och i Philadelphia 1876 och kom under 1880-talet att få flera prestigefulla uppdrag i Stockholm, som till exempel Davidsonska palatset, Sturebadet och Norstedts pampiga borg på Riddarholmen. Han utnämndes också till professor vid Kungliga Tekniska högskolan.

L.O. Smith fattade tycke för Isæus, som gärna knöt an till historiserande stilar i kraftfull tegelarkitektur, och skulle några år senare även ge honom uppdraget att rita den nya jättefabriken i Karlshamn.

Ett sydsvenskt brännvinsimperium
Varmreningstekniken från Hellerströms fabrik blev snabbt ett viktigt försäljningsargument för Smith och fabriken i Kristianstad utrustades med nya varmreningskolonner som tillverkade en miljon liter finsprit i månaden. Ombyggnaden stod klar våren 1882.

Tillsammans med en fabrik på Norra Vallgatan i Malmö bildade brännvinsfabriken i Kristianstad ett nytt företag 1878, Skånska Spritfabriksaktiebolaget. Det kom att bli ett dotterbolag till det nya företag som växte fram i Karlshamn några år senare, Svenska Spritförädlings Aktiebolaget, och som leddes av L.O. Smiths son, Otto Smith.

Men alla var inte förtjusta i expansionen. Den försiktigt lagde disponenten Carl A. Nilsson förflyttades 1886 från Karlshamn till Malmö eftersom han uttryckte sitt missnöje över de ständiga utvecklingsplanerna och argumenterade för en lugnare takt. Verksamheten i Malmö kom under hans tid att specialiseras mot tillverkning av finsprit, en 95-procentig sprit av hög kvalitet som inte bara gick till brännvin utan också kunde tillföras i vin, så kallad förskärning, och i cognac och punsch med mera. Kryddningen och punschblandningen skedde framför allt i Karlshamn.

Mot en hårdnande konkurrens
Även i Kristianstad skedde en viss utbyggnad av verksamheten och fram växte ett komplex av små och större byggnader på 1890-talet och runt sekelskiftet 1900. Men konkurrensen blev vid samma tid allt hårdare och samtidigt propagerade nykterhetsrörelsen för ett totalt spritförbud. Lösningen blev ett närmare samarbete och slutligen en kartell mellan de kvarvarande bolagen. Drivande i frågan var Nils Peter Mathiasson, vd för Helsingborgs Spritförädlings Aktiebolag i Ödåkra. Som ung hade Mathiasson bott nära fabriken i Malmö där hans far arbetade med kolrening och där han själv fick sitt första jobb som kontorist.

År 1910 kom den väntade fusionen mellan de kvarvarande spritförädlingsverken då de gick upp i Reymersholms Gamla Spritförädlings Aktiebolag. Kort tid därefter upphörde verksamheten vid anläggningarna i Malmö och Kristianstad.

Idag finns en del rester kvar av bebyggelsen från L.O. Smiths egen tid, bland annat magasinet i Kristianstad från 1866 som räknas som ett värdefullt industriminne. I den gamla tegelbyggnaden inrymdes 1917 en silvervarufabrik och några år senare en silversmedja med anor från 1600-talet