Tidsperiod: 1888-1913

Tidens anda 1888–1913

Tiden runt sekelskiftet 1900 upplevde Sverige en ekonomisk guldålder. Politiskt skakades landet av unionsupplösningen med Norge och strider om försvaret och rösträtten. Emigrationen till Amerika slog rekord samtidigt som den framväxande arbetarrörelsen och kvinnorörelsen krävde ökat inflytande.

Den oskarianska epoken inföll under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Perioden förknippas med konservativa och nationella ideal samt en strikt moralsyn. Kung Oscar II representerade den traditionella kungamakten i krona och hermelinsbrämad mantel. Hans efterträdare kung Gustaf V avstod däremot kröningen och kom att bli den siste monarken som försökte utöva politisk makt.

En av tidens stora trätor var unionen mellan Sverige och Norge. Missnöjet i Norge, som bland annat hade sin grund i landets växande sjöfart och behovet av ett effektivt konsulatväsen, eskalerade till en politisk kris. Den norska regeringen och stortinget utlyste en folkomröstning utan stöd från Stockholm och det norska folket gav ett överväldigande stöd för att upplösa unionen. Under en tid stod länderna på randen till krig innan förhandlingar lugnade ner situationen och Sverige erkände Norges oavhängighet den 26 oktober 1905.

Försvarsfrågan orsakade också en intern svensk strid. Liberalerna förespråkade en nedrustning av försvaret, medan kungen och de konservativa ville höja anslagen. Det hela utmynnade i den så kallade borggårdskrisen vintern 1914, en konstitutionell konflikt mellan kung Gustaf V och den liberale statsministern Karl Staaff som slutade med regeringens avgång. Samtidigt kapprustade de europeiska stormakterna och ett halvår senare utbröt det första världskriget.

Liberala och socialistiska idéer satte alltmer sin prägel på samhällsdebatten. De fick näring genom de växande folkrörelserna. På 1860- och 1870-talen hade arbetarrörelsen börjat ta form, från början i en liberal anda med nära band till väckelserörelsen och frisinnade politiker. I vissa städer grundades arbetarföreningar med syfte att uppmuntra bildning och hjälp till självhjälp.

L.O. Smith sympatiserade med dessa tankar och ville med kraft motverka socialismen. Efter mönster från kontinenten skapade han ringrörelsen, en konsumentkooperativ organisation som gav arbetarna förmånliga avtal med privata handlare. Han vurmade också för ångköken, eller folkköken – en sorts offentlig servering efter tysk förebild, som skulle ägas och drivas av arbetarna själva. Efter den katastrofala Sundsvallsbranden 1888 donerade Smith ett ångkök till staden som nödhjälp.

Men Smiths initiativ motarbetades från flera håll. Nykterhetsrörelsen kritiserade den nära kopplingen till spritindustrin och den socialistiska arbetarrörelsen fördömde ovanifrånperspektivet. Ringrörelsen rann ut i sanden, men ses ändå som ett förstadium till kooperationens senare utveckling.

Den socialistiska arbetarrörelsen växte i styrka på 1880- och 1890-talen med bildandet av det socialdemokratiska arbetarepartiet och Landsorganisationen. En av arbetarnas viktigaste frågor gällde rösträtten, en fråga som också drevs av liberaler och i viss mån av högersinnade politiker.

Frågan om kvinnlig rösträtt drevs av den nya kvinnorörelsen som hade en bredare uppslutning från vänster till höger. Något oväntat var det under den konservative statsministern Arvid Lindman som allmän och lika rösträtt för män infördes vid val till andra kammaren. Det skulle dock dröja till tiden efter första världskriget innan allmän och lika rösträtt för både män och kvinnor infördes.

Sveriges ekonomi följde den internationella konjunkturen. Under 1870- och 1880-talen upplevde landet en kraftig nedgång vilket ledde till rationaliseringar och många småföretag slogs ut. Istället bildades större företag och det förekom fördjupade samarbeten och kartellbildningar. Från mitten av 1890-talet vidtog en stark ekonomisk uppgång som varade fram till första världskriget. De goda tiderna manifesterades i Stockholmsutställningarna 1897 och 1909, i paradgator som Strandvägen i Stockholm och i en rad prestigebyggen som Kungliga Operan och Kungliga Dramatiska Teatern. Levnadsstandarden förbättrades samtidigt som de ekonomiska klyftorna blev synligare. Ett rekordstort antal svenskar emigrerade till Amerika med spirande drömmar om ett bättre liv. Chicago blev den största svenskstaden i världen näst efter Stockholm.